Jag önskar att jag kunde ge blod, att få donera. Det är så himla viktigt! Jag har tyvärr alldeles för lågt blodvärde och blir nekad detta men jag har hittat ett annat sätt att donera på.

 

Efter jag hade fött Mira så pratade jag med en barnmorska ang att donera mjölk. Hon sa att jag kunde ringa Sunderby sjukhus, neonatalavdelningen. Vilket jag gjorde. 
Då berättade dom att dom tacksamt tar emot bröstmjölk. Så jag åkte upp och hämtade en pumpmaskin. Efter många tester, frågor och blodprov så var jag 2 veckor senare godkänd såm bröstmjölksdonator.
Så nu donerar jag mjölk till dessa små bebisar som föds alldeles för tidigt och inte klarar av att äta ersättning.

 

Jag vill uppmana alla som har tid och ork att göra det. Man får tyvärr bara donera tills bebisen är 3 månader. Man blir kompenserad med en symbolisk summa som täcker lite bränslekostnader.

Det är mycket jobb med detta, vill jag lova. Hittills har jag pumpat ur ca 3 L och jag siktar på att hinna med ytterligare 2 L till innan min bebis blir 3 månader.

 

Många har frågat mig "Varför gör du detta? Hur orkar du hålla på?"

En mycket enkel fråga med ett enkelt svar. Jag vill göra skillnad.

Det handlar givetvis om att göra något för en annan människa men det handlar också om att göra det för min egen skull. För att må som allra bäst behöver jag detta.

Jag vet vilken slags människa jag vill vara. Jag vill kunna somna på kvällarna och veta att jag har gjort vad jag kunnat. Det är väldigt vitkigt för mig.

Jag är allra lyckligast när jag hjälp någon som behöver det och i detta fall är det för tidigt födda barn och deras mammor.