När man ska sälja något begagnat så verkar det vara viktigt för människor att inte gå back på affären. Man vill ju inte betala 1000 kr för något och sedan sälja det för 300 kr.

Jag kommer direkt att tänka på mitt favoritprogram, Lyxfällan. För att rädda den ekonomiska situationen så säljer dom alltid av en massa grejer som familjerna äger, för att få in snabba och välbehövliga pengar.

 

Många rynkar på näsan, gråter och blir arga för att dom "tvingas" göra dåliga affärer. MEN är det verkligen en dålig affär?

Man kan ju se på det på olika sätt och jag har bytt min egen åsikt om detta. Förut hade jag haft riktigt jobbigt att släppa något för en skamlig summa motför vad jag själv betalat.

 

Som exempel kan jag visa min egen "dåliga" affär jag gjorde denna vecka.

Denna stol jag köpte på auktion för 450 kr. Tanken var att en dag göra något riktigt häftigt med den. 
Tiden har dock satt stopp så denna stol har bara stått och samlat damm i väntan på att jag ska ta tag i det hela. Vid vår-rensningen som jag nu sakta börjat ta tag i så bestämde jag mig att den skulle få nytt hem.

Jag annonserade stolen för 0 kr på facebook och det slutade med ett bud på 160 kr. 

 

Inköpspriset var 450 kr och drygt ett år senare såldes den för 160 kr. Stolen stod ute i härbret där den varken syntes eller gjorde någon praktisk nytta. 

Så.... Är detta en dålig affär?